Om konsten att sova utan att vaggas till söms.

Efterlängtat uppbrott!

Tidigt i morse lämnade jag Anafi, vindprognoserna var goda och inga stormvindar låg och lurade på väderkartan, målet var inställt på Astipalia.

Vinden ifrån sidan satte fart på skutan och den gamla grova sjön gjorde att det rullade rätt bra, jag tänkte att om det inte blir värre, så borde planen vara genomförbar - vilket den var.

Det var en obetalbar underbar upplevelse att vara på banan igen, att få ges sig iväg mot en ny hamn och spännande upplevelser, dagarna på Anafi var svåra men nyttiga.

(Jag kommer senare att med bilder berätta historien om byns enda restaurang, att få sitta ner och höra Nektaria och Michalis berätta om Nektarias föräldrars kamp för överlevnad och hur de startade restaurangen var nog det största värdet av Anafi-dagarna.)

Om allt går som planerat landar jag på Nisiros eller Tilos i morgon, vilket i sig innebär att jag bör vara på Halki på Fredag.

En intressant detalj i sammanhanget är att jag skadat hållaren till ankaret i fören, varför jag bör fixa det innan ankaret kan användas, oturligt nog används ankare för båtplats på Astipalia, men längst ut på piren såg jag en plats där jag kunde angöra långsides.

Jag angjorde båten och tänkte att snart kommer hamnkaptenen och säger att platsen är reserverad, mycket riktigt kom hamnkaptenen, men han hade ingenting att erinra mot min valda plats, däremot sa han; ”You are a lucky guy” ! Jag svarade; Why? Hamnkaptenen sa att; There has been a boat here permanently for several weeks, but the boat disappeared this morning!

Lyckligt lottad!

En annan detalj är att jag nu har tillgång till el i båten, vilket jag inte haft på en vecka, det känns otroligt lyxigt!