Om konsten att sova utan att vaggas till söms.

Blandade känslor!

I går morse klockan 08.30 lämnade jag den lilla mysiga ön Koufonisi  för att ta mig till Astipalia, dagen efter till Nisiros och sedan till Chalki, enligt prognosen skulle det vara 10-13 sekundmeter, det borde inte bli några problem.

Den nordvästliga vinden gav bra fart med endast genua, när jag nådde Amorgos sydspets tänkte jag att nu går jag upp lite mot vinden och får en bra ”halvvind” mot Astipalia men just när jag rundat sydspetsen small det till med vindar upp till stormstyrka, genuan måste revas och jag styrde upp båten mot vinden för att minska trycket i seglet.

Eftersom den nordliga vinden var så stark och sjön så grov, valde jag att vända aktern mot vinden för att surfa på vågorna i sydlig riktning, på sjökortet såg jag den lilla ön Anafi cirka 20 sjömil söderut.

Väl framme vid den lilla men skyddande hamnen lade jag till mellan en bogserbåt och en fiskebåt vid insidan av piren, det var med blandade känslor som jag något senare pustade ut i kabyssen.

Å ena sidan är jag oerhört tacksam inför att allt gick väl, å andra sidan är jag djupt frustrerad över att planen inte gick i lås.

Enda trösten är att jag gjort mitt yttersta, för att nå Halki innan Ingrid lämnar ön om några dagar, som det ser ut just nu kommer det att vara seglingsbara vindar först i slutet av nästa vecka.

Så nu blir det en ”ofrivillig” semestervecka på den lilla spännande ön Anafi, där det gäller att ta tillvara dagarna och att inte gräma sig över grusade planer, det blir inte alltid som man tänkt sig, men då gäller det att försöka tänka i nya kreativa banor så gott det går.

(Tilläggas bör att det normalt sett blåser en kraftig Meltemivind i Cykladerna där jag nu är, vilket inte är så vanligt i Dodekaneserna dit jag är på väg, i området runt Chalki är det oftast högst normala och seglingsbara vindar.)